Vetenskapliga artiklar


Alla har tillgång till publicerade internationella vetenskapliga artiklar via

Undersida med uppsats från Karolinska om sambandet mellan mejeriprodukter och bröstcancer:



Några vetenskapliga artiklar som behandlar samband mellan kost och hälsa/sjukdomar:

Sabina Sieri, PhD et al. (2010) Dietary Glycemic Load and Index and Risk of Coronary Heart Disease in a Large Italian Cohort. Arch Intern Med. 2010;170(7):640-647.

(Sammanfattning finns på svenska under Populärvetenskapliga artiklar.)


Int J Cancer. 2005 Jan 20;113(3):451-5.

Fruits, vegetables and risk of renal cell carcinoma:

a prospective study of Swedish women.

Rashidkhani B, Lindblad P, Wolk A.

Division of Nutritional Epidemiology, The National Institute of Environmental Medicine, Karolinska Institutet, Stockholm, Sweden.


Findings of epidemiologic studies on the relationship between fruit and vegetable consumption and renal cell carcinoma (RCC) risk have been inconclusive. To study the association between fruits and vegetables and risk of RCC in a population-based prospective cohort study of Swedish women, we collected dietary information from 61,000 women age 40-76 years by a food-frequency questionnaire. During 13.4 years of follow-up 122 women developed RCC. Cox proportional hazards models were used to estimate relative risks (RR) with 95% confidence interval (CI). Women consuming 5 or more servings of fruit and vegetables daily had a relative risk of 0.59 (95% CI = 0.26-1.34) in comparison to them consuming less than once daily. When fruits and vegetables were examined separately, those who consumed more than 75 servings per month of fruits or vegetables had multivariate relative risk of 0.59 (95% CI = 0.27-1.25) and 0.60 (95% CI = 0.31-1.17) respectively, compared to those consuming 11 or less servings per month. Within the group of fruits, the strongest inverse association was observed for banana (p = 0.07 by Wald test). The risk of RCC increased monotonically with increasing intake frequencies of fruit juice (p-value for trend = 0.10). Within the group of vegetables, the strongest inverse association was observed for root vegetables (p = 0.03 by Wald test). The risk of RCC decreased with increasing consumption frequencies of white cabbage (p for trend = 0.07). Frequent consumption of salad vegetables (once or more per day) decreased the risk by 40% (RR = 0.60; 95% CI = 0.30-1.22), in comparison to no consumption. Our results suggested that high consumption of fruits and vegetables might be associated with reduced risk of RCC.

PMID: 15455348 [PubMed - indexed for MEDLINE]



Nedanstående artiklar eller abstracts hittar du på

Många behandlar sambandet mellan tillväxthormoner och bröstcancer.


Akre J (1989) Infant feeding; the psysiological basis. WHO Bulletin OMS. Supplement Vol 67

Arteaga CL.(1992) Interference of the IGF system as a strategy to inhibit breast cancer growth. Breast Cancer Res Treat 1992;22;101-6

Brunner E. (1988) Safety of bovine somatropin. Lancet Sep 629

Clemmons DR., Underwood LE., Chatalain PG et al. (1983) Liberation of immunoreactive somatomedin-C

from its binding proteins by proteolytic enzymes and heparin. J Clin Endo Metab. 56(2):384-89.

Clevenger C V. (2003). Role of prolactin/prolactin receptor signaling in human breast cancer. Breast Dis. 18:75-86.

Cullen KJ., Allison A., Martire I., Ellis M., Singer C. (1992) Insulin-like growth factor expression in breast cancer epithelium and stroma. Breast cancer Res Treat 1992;22;21-29

De Leon DD., Wilson DM., Powers M., Rosenfeld RG. (1992) Effect of insulin-likegrowth factors (IGFs) and IGF receptor anitbodies on the proliferation of human breast cancer cells. Growth factors 6;327-336

Frystyk J., Skaerbaeck C., Dinesen B., Orskov H. (1994). Free insulin-like factors (IGF-I and IGF-II) in human serum. FEBS Lett 348:185-191

Gaskill SP., McGuire WL., Osborne CK., Stern MP. (1979). Breast cancer mortality and diet in the United States. Cancer Res Sep;39(9):3628-37.

Greenwald P., (1996). Chemoprevention of Cancer. Scientific American, specialnummer What you need to know about cancer. Sep,275,3,96-99.

Honegger A, Humbel (1986). R:E Insulin-like growth factors I and II  in fetal and adult bovine serum. J Bio Chem 261 (2): 569-575)

Jensen, R.G. (1995) Handbook of milk composition. Academic Press s480.

Juskevich JC, Cuyer CG. (1990). Bovine growth hormone. Human food safety evaluation. Science 1990;249:875-884

Jönsson, (2004). Bröstcancer. Södertälje: AstraZeneca AB

Kato I., Miura S., Kasumi F et al. (1975). A case-control study of breast cancer among Japanese woman: with special reference to family history and reproductive and dietary factors. Breast Cancer Res Treat  22:51-59.

Kurzer MS., Xu X., (1999). Dietary Phytoestrogens. Annual Reviews of Nutrition. Vol 17, 353-81.

La Vecchia C, Pampallona S. (1986). Age at first birth, dietary practise and breast cancer mortality in various Italian regions. Oncol 43:1-6.

La Vecchia C. (1993). Dietary fat and cancer in Italy. Eur J Clin Nutr 47(suppl);35-38

2004 Nov;80(5):1353-7.

Milk and lactose intakes and ovarian

cancer risk in the Swedish

Mammography Cohort.

Larsson SC, Bergkvist L, Wolk A.

Division of Nutritional Epidemiology, The National Institute of Environmental Medicine, Karolinska Institutet, Stockholm, Sweden.


BACKGROUND: High intakes of dairy products and of the milk sugar lactose have been hypothesized to increase ovarian cancer risk, but prospective data are scarce.

OBJECTIVE: We examined the association between intakes of dairy products and lactose and the risk of total epithelial ovarian cancer and its subtypes.

DESIGN: This was a prospective population-based cohort study of 61 084 women aged 38-76 y who were enrolled in the Swedish Mammography Cohort. Diet was assessed in 1987-1990 with the use of a self-administered food-frequency questionnaire. During an average follow-up of 13.5 y, 266 women were diagnosed with invasive epithelial ovarian cancer; 125 of those women had serous ovarian cancer.

RESULTS: After adjustment for potential confounders, women who consumed >/=4 servings of total dairy products/d had a risk of serous ovarian cancer (rate ratio: 2.0; 95% CI: 1.1, 3.7; P for trend = 0.06) twice that of women who consumed <2 servings/d. No significant association was found for other subtypes of ovarian cancer. Milk was the dairy product with the strongest positive association with serous ovarian cancer (rate ratio comparing consuming >/=2 glasses milk/d with consuming milk never or seldom: 2.0; 95% CI: 1.1, 3.7; P for trend = 0.04). We observed a positive association between lactose intake and serous ovarian cancer risk (P for trend = 0.006).

CONCLUSIONS: Our data indicate that high intakes of lactose and dairy products, particularly milk, are associated with an increased risk of serous ovarian cancer but not of other subtypes of ovarian cancer. Future studies should consider ovarian cancer subtypes separately.

PMID: 15531686 [PubMed - indexed for MEDLINE] 



Lawrence, RA. (1994). Breastfeeding: A guide for the medical profession. Fourth edition, Mossby, USA.

Le MG, Moulton L H, Hill C, Kramar A (1986). Consumption of dairy produce and alcohol in a case-control study of breast cancer. J Natl Cancer Inst, Sep;77(3):633-6.

Lubin HH., Burns PE,  Blot WJ, Ziegler RG., Lees AW., Fraumeni JF Jr (1981). Dietary factors and breast cancer risk. Int J cancer 28:685-89.

Maruchi N., Aoki S., Tsuda K., Tanaka  Y., Toyokawa H.(1977). Relation of food consumtion to cancer mortality in Japan, with special reference to international figures. Gann 68: 1-13.

Meng J, Tsai-Morris CH, Dufau ML. (2004). Human prolactin receptor variants in breast cancer: low ratio of short forms to the long-form human prolactin receptor associated with mammary carcinoma. Cancer Res. Aug15;64(16):5677-82.

Mills PK., Annegers JF., Philips RL. (1988). Animal product consumption and subsequent fatal breast cancer among Seventh-day Adventists. Am J Epidemiol 127:440-53.

Moorman PG, Tterry PD. (2004) Consumption of dairy products and the risk of breast cancer: a review of the literature. Am J Clin Nutr. Jul;80(1):5-14

Nomura A., Henderson BE., Lee J.(1978). Breast cancer and diet among the Japanese in Hawaii. Am J Clin Nutr 31:2020-25.

Olsson, H (2004) s.19 Bröstcancer. Södertälje: AstraZeneca AB.


1997 Jun;48(6):453-61.

Dairy products and breast cancer:

the IGF-I, estrogen, and bGH hypothesis.

Outwater JL, Nicholson A, Barnard N.

A. B. Princeton University 1996, Physicians Committee For Responsible Medicine, Washington, DC 20016, USA.


Research on the role of dietary factors in breast cancer causation has focused predominantly on fat intake. While some studies have examined associations between breast cancer rates and consumption of whole milk, there has been less attention given to dairy products in general. Dairy products contain both hormones and growth factors, in addition to fat and various chemical contaminants, that have been implicated in the proliferation of human breast cancer cells. This literature review evaluates the epidemiological and mechanistic evidence linking dairy consumption with breast cancer risk.


Peyrat JP., Revillion F., Bonneterre J. (1998). Plasma insulin-like growth factor in primary breast cancer patients treated with adjuvant chemoteherapy. Br J Cancer May;77(10):1669-71.

Pollack MN, Huynh HT, Lefebvre SP (1992). Tamoxifen reduce serum insulinlike growth factor.  Br Cancer Res Treat 22:91-100

Richardson S., Gerber M., Cenie S. (1991). The role of fat, aminal protein and some vitamin consuption in breast cancer; a case control study in southern France. Int J Cancer 48:1-9.

Ronco A L., De Stefani E., Dattoli R (2002). Dairy foods and risk of breast cancer: a case-control study in Montevideo, Uruguay. European Journal of Cancer Prevention Oct 11(5):457-463.

 Serra-Majem L., La Vecchia C., Ribas-Barba L et al. (1960-1989). Changes in diet and mortality from selected cancers in southern Meditarranean countries. Eur J Clin 47(suppl1):25-34.

Shi R, Yu, H, McLarty J, Glass J. (2005). IGF-I and breast cancer: a meta-analyhsis. Int J Cancer jul 20;115(6):1006-7, 115(3):497

Talami R, La Vecchia C., Decarli  A., et al. (1984) Social factors, diet and breast cancer in a northern Italian population. Br J Cancer 49;723-29.

The European Commission. (1999) Health and Consumer Protection. Scientific Committee on Veterinary Measures relating to Public Health – Outcome of discussions.

Thordarson G., Slusher N., Lelong H. Et al. (2004). Insulin-like growth factor (IGF-I) obliterates the pregnancy-associated protection against mammary carcinogenesis in rats: evidence that IGF-I enhances cancerprogression through estrogen receptor-a activation via the mitogen-activated protein kinase pathway. Breast Cancer Res Jun:6:R423-R436.

Underwood LE., Dércole JA., Van Wyk JJ. (1980). Somatomedin-C and the assessment of growth. Ped Clin N Amer 27(4):771-82

Ursin G, Bjelke E, Heuch I, Vollset SE (1990). Milk consumption and cancer incidence: a Norwegian prospective study. Br J Cancer, Mar;61(3):456-9

Van Veer P. Dekker JM., Lamers JWJ et al. (1989). Consumption of fermented milk products and breast cancer; a case control study in the Netherlands. Cancer Res. 49;4020-23.

Yee D., Paik S., Lebovic GS et al. (1989) Analysis of insulin-like growth factor I gene expression in malignancy; evidence for a paracrine role in human breast cancer. Mol Endocrin 1989;3(3):509-17.

Zapf J, Froesch E R. (1986) Insulin-like growth factors/somatomedins: structure, secretion, biological actions, and physiological role. Horm Res  24; 121-130


 - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Grundvetenskaplig översikt i Läkartidningen nr 51-52 2007 volym 104

av Stig Bengmark,honorary visiting professor, University College, London University

Vår tids kost bakom inflammation och sjukdomsutveckling

Upphettning av mat ger dysfunktionella proteiner som ansamlas i kroppen


Ökad ansamling i kroppens vävnader och vätskor av dysfunktionella proteiner, bildade utan medverkan av enzymer genom glykosidering och lipoxidering av proteiner, peptider och nukleinsyror, är starkt associerad med förhöjt blodtryck, ökad kroppsvikt och en rad kroniska sjukdomar. Dessa substanser, kallade AGE (advanced glycation end products) och ALE (advanced lipoxidation end products), aktiverar bl a RAGE, en receptor med central roll i den inflammatoriska kaskaden, med förmåga att undertrycka en rad autoregulatoriska skyddsfaktorer i kroppen och framför allt aktivera den starkt proinflammatoriska transkriptionsfaktorn NF-κB liksom en mängd andra signalmolekyler, som VCAM-1, ICAM-1, E-selektin, eNOS, TGF-β, TNF-α, Il-6, PAI-1 och VEGF. En löslig form av RAGE, benämnd sRAGE, motverkar RAGEs negativa funktioner i kroppen.
Många kroniska sjukdomar kännetecknas av förhöjt RAGE kombinerat med för lågt sRAGE.
Dietära åtgärder har visat sig kunna minska AGE/ALE-ackumulationen, förbättra RAGE/sRAGE-kvoten och förhindra utveckling och progress av kroniska sjukdomar.

Det är nästan 100 år sedan den franske biokemisten Louis-Camille Maillard upptäckte att om mat hettas upp så bildas ickeenzymatiska kemiska föreningar mellan reducerande socker (socker med en aldehydgrupp: fruktos, glukos, glycerolaldehyd, laktos, arabinos och maltos) och reaktiva aminosyror i proteiner, peptider och nukleinsyror, både DNA och RNA [1].

Aminosyror som lysin (essentiell) och histidin (essentiell för barn) är ofta involverade. Upptäckten uppmärksammades av dåtiden, och 1914 tilldelades Maillard Franska Medicinakademiens pris. I Maillardprocessen frisätts tusentals, ofta mycket smakrika, s k volatila föreningar men också, tyvärr kanske, betydande mängder av ofta bruna till svarta pigment (melanoider), något som föranlett att processen också kallas bryning.
Vanliga bryningprodukter finns i brödskorpa, stekytan på stekt kött och fisk, buljonger, kinesisk soja, balsamico-produkter och i cola-drycker. Vita Maillardprodukter förekommer rikligt i mjölk- och äggpulver.
Upphettning – färre antioxidanter, fler AGE/ALE De kemiska föreningar som bildas mellan proteiner och karbonylgrupper i socker kallas advanced glycation end products (AGE). Liknande föreningar bildas också mellan volatila fettsyror och proteiner, numera kallade advanced lipoxidation end products (ALE). Industriell hantering av växter - rostning, torkning, åtgärder för att förbättra smak och hållbarhet (curing) – ger upphov till stora mängder AGE/ALE i födan. Färska tobaksblad, färska kaffebönor och färska jordnötter är ytterst rika på antioxidativa substanser, men de försvinner i det närmaste totalt vid industriell behandling och ersätts av mindre nyttiga AGE/ALE-komplex. När temperaturen starkt höjs från 100–120° bildas i tilltagande grad stora mängder av karcinogena substanser, s k heterocykliska aminer.
De flesta kända växtantioxidanter inaktiveras vid temperaturer mellan 30° och 100°. Antioxidanterna i t ex oliv- och rapsolja elimineras redan vid ca 30°, och starkare upphettning, t ex med mikrovågor, eliminerar så gott som alla antioxidanter.

I takt med att antioxidanterna försvinner accelererar bildningen av Maillardprodukter och fortsätter närmast exponentiellt i takt med att temperaturen höjs från ca 80° och uppåt.

AGE och ALE bildas också vid bestrålning, jonisering och mikrovågsbehandling och framför allt vid längre tids förvaring i rumstemperatur. Åtskilliga AGE och ALE har identifierats, men varje år tillkommer ytterligare två–tre nya. De Maillardsubstanser som oftast studeras är pentosidin, Nε-karboximetyllysin (CML) och Nε-karboxietyllysin (CEL).
Molekylärbiologin ökade vår förståelse Redan Maillard själv föreslog att intag av AGE/ALE kunde medföra negativa konsekvenser för vår hälsa, åtminstone vid intag i större mängder, främst därför att de ofta ackumuleras permanent i kroppen men kanske också därför att det kunde medföra minskad tillgång till viktiga aminosyror i kroppen. Han föreslog ett speciellt samband med sjukdomar som diabetes och kronisk njursjukdom. Men dåtidens läkare var inte mogna för tankar av detta slag. Maillardprodukter förblev under åtskilliga årtionden ett begrepp för främst matingenjörer och kockar. Det var först i och med molekylärbiologins intåg, speciellt sedan receptorer i kroppen för dessa substanser identifierats 1992, som intresset vaknade inom medicinen. Idag finns mer än 5 000 artiklar om AGE och ALE förtecknade på PubMed. Till detta skall läggas ytterligare nästan 14 000 om glykerat hemoglobin, HbA1c.

Den helt dominerande andelen av vårt immunförsvar finns i mag–tarmkanalen (till 20–30 procent i benmärg, lymfkörtlar och mjälte och till 70–80 procent i tunntarm och tjocktarm) [2], och det vi äter har ett avgörande inflytande på vår hälsa.
RAGE-receptorn, som spelar en central roll i immunförsvaret, anses fungera som »huvudströmbrytare«. Den initierar och koordinerar den inflammatoriska reaktionen i kroppen, främst genom en ofta långvarig aktivering av den proinflammatoriska transkriptionsfaktorn NF-κB men också genom att undertrycka ett flertal autoregulatoriska skyddsfaktorer.
Ökad inlagring av AGE/ALE i vävnaderna rapporteras leda till betydande nedreglering av leptin i fettceller och ha central betydelse för utveckling av metabola syndromet. RAGE anses ha speciellt stark inverkan på endotelceller och stimulerar där till ökat uttryck av en lång rad molekyler som VCAM-1, ICAM-1, E-selektin, eNOS, TGF-β, TNF-α, Il-6, PAI-1 och VEGF [3].



Tysk studie om att vitlök kan påverka blodkärlen på ett positivt sätt.

Professor Gustav Belz från kardiologkliniken i Mainz säger: -Hittills har forskningen visat att vitlök kan sänka förhöjda kolesterolvärden och blodtryck, alltså faktorer som ökar risken för åderförkalkning och andra hjärtkärlsjukdomar. Vår studie går ett steg längre och visar att vitlök verkligen påverkar blodkärlen. Vi mätte elasticiteten i blodkärlen med en speciell metod som mäter hur snabbt blodet tar sig fram i kärlen. Det visade sig att vitlöksätarna hade betydligt mer elastiska blodkärl än de som inte åt vitlök. Skillnaden var ungefär 15 procent.

1997 Oct 21;96(8):2649-55.

Protective effect of chronic garlic intake on elastic properties of aorta in the elderly.

Breithaupt-Grögler K, Ling M, Boudoulas H, Belz GG.

Centre for Cardiovascular Pharmacology, ZeKaPha GmbH, Mainz, Germany.


BACKGROUND: Epidemiological studies have suggested that garlic may have protective effects against cardiovascular diseases. We undertook this cross-sectional observational study to test the hypothesis that regular garlic intake would delay the stiffening of the aorta relating to aging.

METHODS AND RESULTS: We studied healthy adults (n=101; age, 50 to 80 years) who were taking > or = 300 mg/d of standardized garlic powder for > or = 2 years and 101 age- and sex-matched control subjects. Pulse wave velocity (PWV) and pressure-standardized elastic vascular resistance (EVR) were used to measure the elastic properties of the aorta. Blood pressures, heart rate, and plasma lipid levels were similar in the two groups. PWV (8.3+/-1.46 versus 9.8+/-2.45 m/s; P<.0001) and EVR (0.63+/-0.21 versus 0.9+/-0.44 m2 x s(-2) x mm Hg(-1); P<.0001) were lower in the garlic group than in the control group. PWV showed significant positive correlation with age (garlic group, r=.44; control group, r=.52) and systolic blood pressure (SBP) (garlic group, r=.48; control group, r=.54). With any degree of increase in age or SBP, PWV increased less in the garlic group than in the control group (P<.0001). ANCOVA and multiple regression analyses demonstrated that age and SBP were the most important determinants of PWV and that the effect of garlic on PWV was independent of confounding factors.

CONCLUSIONS: Chronic garlic powder intake attenuated age-related increases in aortic stiffness. These data strongly support the hypothesis that garlic intake had a protective effect on the elastic properties of the aorta related to aging in humans.


Läs mer på

Denna hemsida är byggd med - prova gratis du med.(info & kontakt)